Ken Bergman

Ken Bergman

Uppe vid stugan

Ringsignalen skar genom tystnaden likt ett rakblad. Majken ryckte till och kisade ut i det dunkla hotellrummet. De röda siffrorna på väckarklockan lyste nedlåtande mot henne. 00:22. Få bra samtal ringdes efter midnatt. Hon fumlade efter telefonen. När hon såg vem det var så önskade…

Fortsätt läsa...
Ken Bergman

Sopgropen

Jag växte upp i ett villakvarter på 70-talet, där dagarna försvann i en ström av äventyr, som ibland resulterade i skrubbsår, näsblod eller ilskna grannar. Vi trodde vi var odödliga, ända tills den där februaridagen då en mutter krossade vår illusion. I skogen intill kvarteret…

Fortsätt läsa...
Ken Bergman

Ensam kvar

Det först jag ser när jag vaknar på morgonen är platsen där det hände. Genom fönstret ser jag de öppna fälten, den ståtliga granskogen och motorvägen som ringlar sig upp över berget. På natten glider strålkastarna genom mörkret som eldflugor. Den där kvällen hade vi…

Fortsätt läsa...
Ken Bergman

En skänk från ovan

Fritz vek ihop morgontidningen och lade ned den bredvid kaffekoppen och den halvätna skinkmackan. Grannen Peders svarta Ford kom farandes på den gamla grusvägen följt av ett dammoln som bredde ut sig över fälten. Det var ovanligt att någon vågade ta den nu för tiden,…

Fortsätt läsa...
Ken Bergman

Monster finns

T-shirten var genomblöt av svett och han visste innerst inne vad som väckt honom. Han vågad inte röra sig och ögonen stirrade ut i sovrummets mörker. Allt var tyst och stilla som en sommarnatt. Han andades ut. Snart skulle det bli morgon och hans födelsedag.

Fortsätt läsa...