T-shirten var genomblöt av svett och han visste innerst inne vad som väckt honom. Han vågad inte röra sig och ögonen stirrade ut i sovrummets mörker. Allt var tyst och stilla som en sommarnatt. Han andades ut. Snart skulle det bli morgon och hans födelsedag. Skriket rev i hans öron som långa trasiga naglar. Han stelnande till och knep ihop ögonen så att det gjorde ont. Drömmen hade förföljt honom.

När han var yngre så skulle han skrika tills hans mamma kom rusande. Hon skulle vagga honom mot sitt varma bröst, och viska att det inte fanns några monster under sängen. Ögonen hettade och han förbannande den dagen hon dog och lämnade honom ensam i mörkret.

Något hasade sig fram under sängen och drog sig upp på madrassen. Något kröp ovanpå honom och hans blåsa tömdes på sitt varma innehåll. Den fuktiga andedräkten spred en härsken doft och hans mage drog ihop sig.

En hes och monoton röst bröt den olidliga tystnaden.

“Schh, lyssna… Din mamma vill att du ska veta något. Hon är ledsen att hon inte trodde på dig när du grät och sa att jag väntade under din säng. Men hon tror på mig nu. Åh ja, det gör hon verkligen.”

Han ville slå och sparka och rusa upp ur sängen, men kroppen lydde honom inte.

“Hon önskar att du skulle fått uppleva en sagolik födelsedag imorgon, men eftersom monster finns…”

Den plötsliga smärtan sköljde över honom som kokande vatten och han gav ifrån sig ett besinningslöst vrål, innan mörkret svepte i väg med honom.